.

Men igår förstår ni, igår började min absoluta favoritserie igen. Nip/Tuck, den kommer gå på onsdagar klockan 22.00 på 1an. Jag älskar den serien. Himla rolig. Handlar om två plastikkirurger bl.a.

Sean lever då inte med Julia längre, men ändå.

Iallafall, det här för mig in på ämnet plastikkirurgi. Är det egentligen okej? Ska man få lägga ut miljoner på att likna en person man inte är från början eller är det helt fel att vilja förändra sitt utseende?

Jag tycker egentligen varken ditt eller datt. Jag tycker man ska få göra precis som man vill, kosta vad det kosta vill, känner man att man har råd får man väl slänga ut pengar på det. Det beror väl helt och hållet på vad man prioriterar. För så är det ju med allt. Men, det finns ju självklart gränser när det kommer till skönhetsoperationer också, tycker jag iallafall. Precis som med de flesta andra ingrepp så kan det skapa ett beroende, precis som med tatueringar, piercingar etc. Man kanske bara hade bestämt sig för att förstora brösten eller fylla ut läpparna, men vad gick då snett, när man står där några år senare helt olik sig själv? Jag tror det är mycket på grund av kicken, man får en enorm kick, så kände iallafall jag när jag tatuerade mig, endorfinerna bara virvlade runt i kroppen i en himla fart. Efteråt känner man sig helt lugnt och glad, men man är ändå helt uppe i varv. Jag tror att många känner den känslan. Men det har självklart även med matchning att göra, ändrar man något i ansiktet kanske resten inte passar in. Och där börjar livet med ett beroende som kommer bli svårt att bli av med. En sak jag ofta tänkt på, och som säkert några av er också lagt märke till, är att de flesta som opererar sig gör det så himla extremt? Är det till exempel en ung söt tjej som har levt ett otroligt jobbigt och plågsamt liv på grund av att hon har så små bröst, så nu vill hon operera in implantat så hon får normalstora, och vad tror ni hon gör? Opererar in tredubbelt så stora implantat än vad som motsvarar en "normal storlek". Det är självklart upp till var och en, men jag tror också det har mycket med att göra att man vill passa in. Men även en sak som gör att vi tycker sådär, är att vi överlag är rätt trångsynta. Egentligen visar det ju bara att folk inte alls får se ut precis som dom vill, för vi kan prata om att man får se ut precis som man vill, men egentligen är det ju inte så. För då skulle man inte reagera på de som ser annorlunda ut. Men jag har fortfarande lite svårt för folk som låter plastikkirurgin ta över hela deras liv. Egentligen är det ju synd om dom, för det blir ett beroende, och det beroendet är inte mildare än ett drogberoende eller ett sexmissbruk.

Den här kvinnan heter Jocelyn Wildenstein. Hennes historia är lite speciell, hennes man ville skiljas, och för att vinna tillbaka honom, försökte hon operera sig till hans favoritdjur, katt. Underligt, eller hur?