Thomas Sabo.


Teknikdag.

Hej hallå. Denna dag har varit mycket händelserik. Började med att jag och Anders åkte till Sala, där jag skulle söka jobb och gå på Thomas Sabo visning! Söka jobb gick åt skogen eftersom ställetMen jag får helt enkelt mejla CVt istället. Thomas Sabo visningen däremot, var trevlig. Finns otroligt många häftiga berlocker från hans kollektioner. Men de tär dock dyrt. Men det var 10% rabatt på hela hans kollektion, plus att man fick välja en gratissak om man köpte något därifrån. Så jag köpte en liten berlock, i form av en pistol, tuff var den, kostade 298 kronor, sen valde jag ett svart "pärlarmband" också. 
Efter vi varit i Sala rullade vi vidare mot Västerås, första stoppet där blev lunchbuffé på Pizza Hut, första gången jag åt där idag, och det var ju rätt gott! Efter nästan 5 bitar var, rullade vi vidare mot Net On Net's nyöppnade lagershop (öppnade idag) som ligger i Västerås då såklart. Det var en väldigt lång kö in i affären och dom bjöd på gratis korv med bröd och godis, papperkakor och festits. Fast då var man ju redan så proppmätt.. Efter ett tag kunde vi gå in, och oj så stort det var där inne måste jag säga. En hel dle roliga öppningserbjudanden också. Men älskling köpte iallafall en ny dator till sig själv, allt utom grafikkortet. Sen så köpte vi A4 papper och batterier och lite annat strunt. Haha. Juste, köpte även 24 stycken Pepsi Max burkar med dricka. Burkarna kostade nämligen bara 1 krona styck!
Sen åkte vi vidare till MediaMarkt och även till Bauhaus. Och efter det blev det Siba, ElGiganten och OnOff, sen rullade vi hemåt. Men i Enköping sprang vi även in på Alina.
På ElGiganten fick jag förresten prova på den härliga Samsung Omnia HD. Gaaah, jag vill ha den ännu mer nu!
Men sen var denna dagen avklarad i stort sett.
Som ett avslut, Thomas Sabo:
Här är mitt Thomas Sabo äpple, fick det i studentpresent. Tror det kostar runt 600-700 kronor.


Här är min lilla snögubbe, den kostade 498 kronor, men jag köpte den på rea så jag gav 298 kronor för det tror jag.


Peacemärke. Fick det av min älskling i födelsedagspresent. Kostar 398 kronor.


Här är armbandet jag fick gratis idag. Kostar annars 298 kronor.
Sen har jag även ett silverhalsband och ett silverarmband från Thomas Sabo.

Fina grejor det här!


Nu är jag gris.

Sådärja, nu är man vaccinerad, allt som allt tog ifyllningen av papperna och själva vaccineringen kanske 10 minuter.
Bubbde skjutsade dit mig och morfar, så nu är både han och jag fläskkött! Sprutan var ju som sagt inte så farlig som jag förväntade mig.. Haha, som vanligt. Hoppas dock att jag inte är dålig imorgon för då är det Sala som gäller!
Och mums för bullarna säger jag bara. Riiiiiktigt smaskiga!

Felvänd mage..

..känns det som. Jag är sjukt nervös för sprutan. Men come on? En fjuttig spruta, det har väl ingen dött av. Eller något. Men jooo, jag känner mig som en riktig klenis. Hatar sprutor. Uäk. Och jag hoppas inte att ja får några dryga biverkningar, som feber osv. Brrr..

Bakning på G.

Hej! Håller på att baka idag också, så idag blir det bullar. Mmmmh. Hembakade vaniljbullar är himmelriket. Otroligt gott, iallafall på mammas sätt. Blev dock lite problem med degen, den blev väldigt smetig typ? Haha. Men nu är bullarna äntligen färdiga!
Från ens sak till en annan.. Ikväll ska jag ta svinsprutan. Oh noooooooooo. Jag vill verkligen inte, avstår helst, men ma familia tvingar mig. Ugh. Är lite väl spruträdd, det är väl som vanligt, man är livrädd och gör vad som helst för att slippa, men när man väl sitter där och har nålfanskapet i armen så tycker man att det var en barnlek. Så ja, varför oroa sig egentligen? Det är inegt att bry sig om. Men när det gäller det så lever jag verkligen inte som jag lär.
What else? Vet faktiskt inte riktigt, det är mycket julpynt här hemma, julen har faktiskt börjat komma igång nu, julstök hit och dit. Det hade varit lite mer ok om det har snö ute.
Orkar inte skriva något mer nu. Så nu får ni nöja er med en bild på bullarna!


Lussebullar.

Yumyum. Nu är lussebullarna färdiga. Dom blev goda, men jag kunde haft i liite mer socker i, då hade dom blivit perfekta! Men bättre lycka nästa gång.
Smarrismarr!

Bullar, bullar.

Hej hörni. Har varit upptagen typ hela dagen idag, så har inte hunnit skriva något här. Men nu så har jag tid över!
Var på arbetsförmedlingen mellan 09.15 - 11.00 idag typ. Känns så himla härligt att kunna köra in till stan själv nu, jag älskar att köra bil! Helt underbart rent ut sagt. Men iallafall, vi gjorde int så himla mycket, skrev säljbrev, men gruppen man är med i är iallafall nice, roliga och pratglada filurer det där.
Det är också sista gången på ett tag som vi kommer att ses i gruppen, nästa träffar kommer att vara i januari, då blir det två träffar, och då kommer vi att kolla på en film. Skoj? Ja kanske det. Ska iallafall skicka in mitt papper till försäkrningskassan om mer ersättning på fredag, så det blir att pallra sig iväg till arbetsförmedlingen då också, inte lika kul det. Sen har jag handlat blommor på Maxi, haha, mamma sa åt mig att köpa såna där julblommor, julstjärnor eller vad de heter. Blev sex stycken. Intressant? Nja.

Sen har jag bakat, det skulle bli lussebullar, vaniljbullar och kanelbullar. Men hann bara med lussebullar, så just nu står degen och jäser! Och jag fick rent ut sagt spader när jag skulle köpa saffran, sjukt dyrt! Två minipåsar på 1g sammanlagt gick på 80 (!!!!!) kronor! Är det inte helt otroligt? 40 kronor/0,5g? Jaja, nog om det nu då.

Ska nog söka jobb på torsdag, i Sala! Älskar den lilla staden, den är mindre än Enköping, men den har typ allt, massa affärer, till och med en enorm galleria! Och människorna där är skittrevliga och det är så fint där. Så där ska jag nog söka lite jobb, och hoppas på det bästa. Har även fått en inbjudan till en visning av Thomas Sabos nya berlockkollektion, så den ska jag nog gå på också, han gör så himla häftiga smycket, men smakar det så kostar det också. Tyvärr.
Jag forstsätter väl att pladdra på lite här, haha. Hoppas på att snart lämna in min dator på "lagning" också, jättetråkigt att datorn krånglar när den inte ens är ett år gammal. Den överhettas och stänger av sig med jämna mellanrum, den stackars datorn brukar bli nästan 100 grader varm, not good. Iallafall hoppas jag att garantin täcker det, annars blir jag inte glad..
Nu får det räcka för den här gången.
Ha det bra allesammans.

Materialistic.

Ojojoj, jag vill ha mycket saker. Men det är inte lätt när jag inte har något jobb, och endast lever på strax under 3000 i månaden.
Det jag allra mest vill ha just nu är en ny mobil. Jag köpte min mobil i oktober/november förra året and I hate it! Faktiskt, den krånglar en hel del och hakar sig, stänger av sig osv. Dessutom ångrar jag att jag inte tänkte merkameran på mobilen när jag köpte den. För den har bara 2 mp och ingen autofokus. Alltså är det omöjligt att få till bra bilder med den. Men då tänkte jag att "äsch, vill jag ha bra bilder kan jag ta med den riktiga kameran". Så jag ångrar att jag inte tänkte efter lite där.. Jag köpte ju en mobil för att jag skulle kunna ha den relativt länge iallafall, men icke. Det var ett felköp! Enligt mig iallafall, och den känns ju rätt åldrad.
Men ja, jag vill sååååå gärna ha en Samsung Omnia HD, en touchmobil, som har typ allt. Den är dock rätt dyr, kostar över 6000 kronor men då skulle jag köpa den med Telia Max 25 abonnemang (har redan det abonnemanget men ah, "förlängning" typ), så skulle den kosta ungefär 2200 kronor, med en liten månadsavgift också såklart.
Mobilen har 3,7" kapacitiv (värmetouch = bara nudda på displayen) display, AMOLED display, 8mp kamera med HD inspelning, 16 gb inbyggt minne, 600 MHz processor,  Symbian S60 har den också, vilket ger tillgång till MASSA roliga applikationer, och en av de (enligt mig) viktigaste sakerna, 3,5 mm jack till hörlurar, så man kan ha vilka hörlurar som helst. Och massa mer. Gash, vill verkligen ha den! Visst, den är rätt stor, men displayen är stor och klar och fin och bara skitbra!
Beige Shepherd UGGs.

Helt underbara skor, jag har ett par svarta, "låga".Kostar runt 850 kronor. Otroligt sköna och de kan inte ens mäta sig med de billiga UGGsen, otroligt mycket bekvämare och mycket varmare. Enligt mig. NU är ju vädret absolut skit, och jag ha rknappt fått tillfälle att använda mina underbara Shepherds. Men jag hoppas verkligen att vintern och snön kommer snart så man kan få värma sina fötter i dom!

Nya högtalare till datorn.

Behöver inget speciellt ljud till datorn. Men något som inte skrålar som fan och låter som det håller på att sprängas så fort man höjer volymen lite. Det behöver inte vara 5.1, det räcker gott och väl med 2.1.
Hittar dock ingen bild på något "högtalarpaket" jag vill ha.

Sen vill jag förstås, som vanligt, ha smink.

För er som vet så tycker jag ju att de tär väldigt roligt med smink. Så det är klart att jag alltid vill ha mera saker att testa. Och i stort sett allt mitt smink (förutom mascaran etc) kommer från Tikei.se.


Jaja, mycket vill ha mer?




Back on track.

Hej allesammans. Nu är jag tillbaka igen - efter en "helgpaus".
Har inte hänt alltför mycket nu i helgen, åkte till bror i fredags och grattade honom, när vi kom dit stod Anneli och hennes mamma och gjorde smörgåstårta, som för övrigt var sjuuukt god, jag verkligen proppade i mig så jag blev så himla mätt! Sen satte jag och älskling oss i soffan och kollade på lite Disneysnuttar och även lite på Batman. Fikat blev drömmar och kolakakor och kladdkaka, också hembakat, mmmmmmmmmmh gott! Isac lekte med Trixie (hihi), eller ja, Trixie lekte med Isac rättare sagt. Hon jagade honom runt överallt. Haha.
Det var trevligt iallafall, missa dock Idol, men som tur var, var det Reza som åkte ut, hon är bra och så, men eftersom hon redan är känns i Indonesien känns det blir "orättvist" jag har mina tre favoriter, Tove, Erik och Calle, fast jag tror Erik vinner. Han har en het otrolig röst.

Nåväl, det var allt för tillfället!

Tomt.

Jag är trött idag. Så det får bli en bild.

"God morgon" you guys!

Gick upp vid 9 idag, var otroligt trött.
Men igår förstår ni, igår började min absoluta favoritserie igen. Nip/Tuck, den kommer gå på onsdagar klockan 22.00 på 1an. Jag älskar den serien. Himla rolig. Handlar om två plastikkirurger bl.a.
"Vännerna Sean McNamara och Christian Troy äger en plastikkirurgimottagning tillsammans. Sean är gift med Julia och har två barn. Christians liv ser helt annorlunda ut - vakna nätter med diverse kvinnor. I varje avsnitt får vi se patientfall, varav vissa är mer bisarra än andra".
Sean lever då inte med Julia längre, men ändå.
Iallafall, det här för mig in på ämnet plastikkirurgi. Är det egentligen okej? Ska man få lägga ut miljoner på att likna en person man inte är från början eller är det helt fel att vilja förändra sitt utseende?
Jag tycker egentligen varken ditt eller datt. Jag tycker man ska få göra precis som man vill, kosta vad det kosta vill, känner man att man har råd får man väl slänga ut pengar på det. Det beror väl helt och hållet på vad man prioriterar. För så är det ju med allt. Men, det finns ju självklart gränser när det kommer till skönhetsoperationer också, tycker jag iallafall. Precis som med de flesta andra ingrepp så kan det skapa ett beroende, precis som med tatueringar, piercingar etc. Man kanske bara hade bestämt sig för att förstora brösten eller fylla ut läpparna, men vad gick då snett, när man står där några år senare helt olik sig själv? Jag tror det är mycket på grund av kicken, man får en enorm kick, så kände iallafall jag när jag tatuerade mig, endorfinerna bara virvlade runt i kroppen i en himla fart. Efteråt känner man sig helt lugnt och glad, men man är ändå helt uppe i varv. Jag tror att många känner den känslan. Men det har självklart även med matchning att göra, ändrar man något i ansiktet kanske resten inte passar in. Och där börjar livet med ett beroende som kommer bli svårt att bli av med. En sak jag ofta tänkt på, och som säkert några av er också lagt märke till, är att de flesta som opererar sig gör det så himla extremt? Är det till exempel en ung söt tjej som har levt ett otroligt jobbigt och plågsamt liv på grund av att hon har så små bröst, så nu vill hon operera in implantat så hon får normalstora, och vad tror ni hon gör? Opererar in tredubbelt så stora implantat än vad som motsvarar en "normal storlek". Det är självklart upp till var och en, men jag tror också det har mycket med att göra att man vill passa in. Men även en sak som gör att vi tycker sådär, är att vi överlag är rätt trångsynta. Egentligen visar det ju bara att folk inte alls får se ut precis som dom vill, för vi kan prata om att man får se ut precis som man vill, men egentligen är det ju inte så. För då skulle man inte reagera på de som ser annorlunda ut. Men jag har fortfarande lite svårt för folk som låter plastikkirurgin ta över hela deras liv. Egentligen är det ju synd om dom, för det blir ett beroende, och det beroendet är inte mildare än ett drogberoende eller ett sexmissbruk.
Här är några personer där plastiskkirurgin har gått för långt för:


Den här kvinnan heter Jocelyn Wildenstein. Hennes historia är lite speciell, hennes man ville skiljas, och för att vinna tillbaka honom, försökte hon operera sig till hans favoritdjur, katt. Underligt, eller hur?


Det här är Pete Burns. Vet inte bakrunden till "utseendet", men visst ser han(?) lite obehaglig ut?


Next up! Lyn-May, vet inte alls vem denna människa är. Men tror att hon är någon sorts dansare, någon exotisk dansös?


Och detta, är Jackie Stallone! Vad vacker hon var en gång i tiden.. För er som inte vet så är detta "Rockys" mamma. 


Detta är Mickey Rourke.


Det här måste vara det värsta exemplet. Michaela Romanini. Vilket skräckexempel.


Det känns på något sätt orättvist att ta med Michael Jackson. Men faktiskt så missbrukade han mest troligt också plastikkirurgi.


Och denna man, jajemen, ni läste rätt, heter Amanda Lepore, (hette från början Armand) är en transsexuell modeikon.


För att vara lite extra extrem, så slänger jag in en bild på denna människa. Tror det är en karl. Det är främst det här jag tycker är att gå för långt, sådana saker borde egentligen inte få göras. Men det var därför han åkte till ett annat land (då man inte tillåter dessa operationer i USA), och i det landet han gjorde operationerna (minns inte vilket land det var) så var han tvungen att genomgå ingreppen utan bedövning..



Parfymer!

Calvin Klein, CK in 2 you, For Her.
EdT 50ml. Pris, runt 400 kronor.
Älskar den här parfymen! Luktar speciellt och inte som alla andra parfymer.
"En fräsch feminin doft av rosa grapefrukt, sockerorkidé, vit kaktus, ambra och vanilj".

Nästa! SO! Sinful.
EdT 30ml. Kostar runt 100 kronor.
Sjukt god och söt parfym! Dock har jag bara bodysprayen kvar (på bilden).
"En delikat, mystisk doft med en sensuellt syndig bas av krämig vanilj och mörk choklad. Topnoterna lämnar efter sig en fruktigt fräsch touch av ananas och mint. I mittnoterna kan du ana viol och läskande jordgubb".

Vanilla Blues.
EdP 100ml. Kostar bara 40 kronor!!
Luktar gott och det är riktigt bra att det var så sjukt billig!
Hittar dock ingen beskrivning på doften, men som jag tycker så är det en blandning mellan vanilj och kokos.

Snoopy Fragrance, Groovy Green.
EdT 30ml. Kostar runt 120 kronor.
Luktar riktigt gott och sött. En fräsch lätt doft!
"En extravagant, gnistrande blommig doft för moderna tjejer och unga kvinnor som utför sina vardagssysslor med en naturlig enkelhet".

Puma Aqua.
EdT 20ml. Kostar runt 100 kronor.
Luktar så sjuuukt gott.Hittar tyvärr ingen "doftbeskrivning" av denna heller

Det här var då mina parfymer. Älskar allihopa. Riktigt mumsiga!





En helt vanlig halveffektiv dag.

Idag har varit en halveffektiv dag. Jag har sökt hela fem jävla jobb, ja, som sagt., det finns inte ett enda ledigt jobb. Tack för det! Suck. Jag som behöver jobb, och pengar. Men men, jag shoppade iallafall lite häromdagen faktiskt (apropå ingenting liksom). Ett par jeans bl.a. Wow typ. Har inte använt jeans på år och dagar. But I love them! Köpte dom från Kappahl faktiskt, ett par riktigt snygga jeans, som hade lite tjusiga slitningar på benen. Dom hade kostat 499 kronor, men det var halva reapriset så jag fick dom för 175 kronor. Är inte det ett kalasköp? Är iallafall sjukt nöjd. Sen blev det även en parfym som jag tycker luktar Kokos och vanlig typ? Den var god, men min favorit vaniljparfym är fortfarande Alyssa Ashleys "Vanilla" helt underbar! Men iallafall, hade tänkt köpa en ny plånbok, men jag hade ingen lust, haha. Vill vänta till min ersättninig från Arbetsförmedligens Jobbgaranti kommer, 2600 kronor ungefär.
Tänkte faktiskt göra ett inlägg om mina parfymer lite senare! Kika in då hörrni!



I looooove leggings!

Jag har fått en liten "leggingsfetish" typ. Haha.
Dessa leggings är högt upp på min "vill ha-lista":
De två första är från Lindex och de tre sista är från Gina Tricot!

Andra bloggare?

Har sett att det är en del som skriver vad dom tycker om dom "kända" bloggarna. Så jag tänkte att jag lika gärna också kunde göra det.
Gaybloggen: Skum blogg faktiskt. Killen är ju rätt dryg. Lite fjortisstuk över det hela? Tjafsas hit och dit. Bögsex hit och dit. Det är ju faktiskt inte ett dugg intressant egentligen..
Paow: En liten fjortis som bråkar och har sig och försöker leka mogen. Ungefär det intrycket jag har. Trots det är bloggen ganska underhållande. Men man får en stark känsla av att ungen inte vet vad hon skriver knappt..
Dessie: En äcklig liten skitunge rent ut sagt. Rikigt dryg och omogen, bloggtjafsar också mer än ofta. En fjortis när den är som värst kanske man ska säga. Nejdu flicka lilla. Nu är det dax att växa upp innan du skämmer ut dig ännu mer!
Kissie: Okej, till en början tyckte man att det var acceptabelt (och ibland lite roligt) med det hon höll på med. Det var ju ändå hennes "image", det var ju trots allt "Kissie" som skrev allt det där, hennes alter ego. Men nu har hon ju gått långt över gränsen. Snälla ge upp? När människan sitter och hänger ut personer på sin blogg och skriver hur fula dom är, nä. Nu har hon gått för långt. Hon verkar göra precis allt för att provocera till sig läsare..Man kan verklige inte tro att människan är så gammal som hon faktiskt är. Men ibland undrar man faktiskt, om människan egentligen är smart eller bara puckad?
Blondinbella: Egentligen är det en mogen blogg, men en ack så tråkig blogg. Jag tycker verkligen att bloggen har blivit ordentligt tråkig. Det är lite tantstuk över uppdateringarna och bloggandet. Inte speciellt intressant. Det är egentligen inget fel på varken bloggen eller uppdateringarna, det hon skriver, men det är något som gör att det känns som en riktig gammelblogg.
Storstadspojken: Både rolig och skittråkig. Mycket skämt och ironi. Han skriver på ett kul sätt. Men allt det här om hajar.. Bah. Men även roligt att se när han kommer in och förstör det "glamourösa" som Blondinbella (flickvännen) skrivit om dom två, genom att helt enkelt skriva precis som det är, vilket ibland kan få riktigt roliga följder. Det är väl då hajpojken är som bäst.
Dollyblond: En tjej som som ser ut som en überfjortis men som är så långt ifrån det som det går, ungefär iallafall. Ja, ungefär så. En mogen modeblogg skriven av en kreativ själ. Okej, måste medge att jag läste den här bloggen slaviskt förut. Men jösses vad tråkig den har blivit på sistone? Går in på den kanske en gång i månden och glor lite likgiltigt på den. Mer än så är det inte.
Mogi: Riktigt underhållande blogg. Har läst mycket om att denna tjej är så omogen och hit och dit? Det är ju det sista hon är - omogen. Hon är sjukt rolig och många av hennes videobloggar roar verkligen även de mest humordöda typerna. En rejäl nypa mode också, dyrt mode.
Foki: Det här är nog en av väldigt få bloggar i denna klass. En riktig prylblogg. Roliga små uppdateringar och spännande prylar. Dock lite uttråkande när det kommer till annat än de underliga prylarna.
Stinalee: Jag gillade verkligen den här bloggen förut. En helt vanlig blogg egentligen, handlar inte om något speciellt alls. Men ack så rolig, förut. Nu när denna tjej har fått sitt första barn så blir uppdateringarna glesare och glesare. Och det kan dröja upp till en vecka mellan uppdateringarna, men jag ska inte klandra henne, det lilla flickebarnet är nog mycket viktigare!
Kenza: Rolig blogg. Handlar inte heller om några direkta speciella eller udda saker. Dock mycket mode. Mycket, alldeles för mycket festande. Som egentligen inte är ett dugg intressant. Tjejen har dock många bollar i luften och det gillar vi! Gör många olika och roliga saker och det gör bloggen relativt varierande, ibland.
Rahlenfeldt: Ja, egentligen finns det inte mycket att skriva om denna rent ut sagt pinsamma människa. En rejäl släng illamående träffar maggropen så fort man går in på denna blogg. Rysningar som kryper längs ryggraden när denna människa tror att vi tjejer suktar efter killar som ser ut som dockor och som är mer feminina än vad vi själva är. Nej tack.
Lindas sminkblogg: En helt underbar blogg för oss som tycker att smink är roligt. Finns faktiskt inget negativt med denna blogg, massvis med recensioner och en ren sminkblogg helt enkelt!

Nej men titta!

En liten halv bild på mig.



Ur & Penn..

..Har sjukt häftiga klockor. Ge mig tack?

Smink.

Suck tänker väl vissa av er. Men faktiskt så får ni stå ut. Jag tycker att smink är kul. Och både hudvård och makeup är något som jag tycker är intressant och roligt. Så jag tänkte faktiskt visa vad jag använder för smink. 
Här är alla sakerna jag använder(förutom mascaran). Det ser sjukt mycket ut med det är det faktiskt inte!


Det första steget består då av concealer: En gul (för mörka partier, under ögonen osv) och en grön (för röda partier).
Borsten jag använder är från ID (deras concealerborste, skitbra!).
Concealerburkarna är på 3g och kostar 79 kronor/st.
Concealerborsten kostar runt 250 kornor



Det andra steget är foundation i färg N2.
Borsten jag använder kommer från Tikei.se. Så sjukt braaaaaa.
Foundationen är på 9g och kostar 129 kronor.
Borsten är en kabukiborste och kostar 159 kronor.



En jämförelse mellan IDs kabukiborste och Tikeis. Jag hatar IDs borste. Den sämsta någonsin.



Det tredje steget är lite "All over face color" från ID, som heter Warmth.
Som ska ge en lite färg i ansiktet och se lite "solkysst" ut.
Borsten är en rougeborste från Tikei.
Borsten kostar 99 kornor.
Warmth'en är på 2g och kostar runt 300 kronor (inte värt, inte värt).



Sen är det dags för steg 4, transparant mineralprimer från Tikei, (som man kan ha både över och under fundationen, funkar som Veil Matte ungefär).
Borsten är IDs "flawless face brush".
Mineral primer är på 8g och kostar 129 kronor.
Borsten kostar runt 300 kronor (inte alls värt. Urdålig).



Steg 5 nu. Finishing Veil Glow (ger precis som namnet säger, lyster och "glow". Använder denna på kindbenen och på andra "höga punkter").
Borsten är samma som till Mineral Primern.
Finishing Veil Glow är på 8g och kostar 129 kronor.



Nu är det dags för steg 6. Och det är Niveas "Pure diamond powder". Denna använder jag i ögonvrårna och den ger ett ljust vitt och skimrande intryck.
Jag applicerar den med lillfingret.
Vet inte hur mycket en burk är på, men väldigt lite iallafall, 0,5g kanske. Kostar 105 kronor (den är dyr, men bra!).



Dags för mascaran! (det sista steget).
Jag använder Loreals Extra Volume Collagene.

Den är på 8ml och kostar runt 165 kronor.

Nagellack.

Nagellack kan också vara fränt och vackert.

Gläjdeämnen i tillvaron.

Även det här är en sak jag tänkt en hel del på. Vad som får oss glada, i vardagen, på jobbet, i skolan, när man är ledsen, överhuvudtaget?
Vi har alla olika glädjeämnen i vardagen, i tillvaron, det är ju självklart. Men vi har nog alla något, som får oss extra glada ibland. Jag har mina hundar, det kanske låter urlöjligt för vissa av er. Att hundarna kan göra mig glad, och är riktiga glädjeämnen i min tillvaro? Men det är inte konstigt. Precis som att vissa personer har en speciell musikgrupp, en speciell låt etc. som dom kanske lyssnar på när dom känner sig behöva det, när dom kanske behöver tröst, eller när dom bara vill bli lite extra glada.
Mina hundar, mina älskade hundar, Trixie och Foxy, finns alltid där för mig, dom kan alltid få mig att skratta, dom kan alltid få mig att känna mig på bättre humör. Med deras egna små lilla idéer som dom har, sättet dom skäller på, springer på, leker på, äter på, det finns något speciellt där som får det att sprida sig värme genom min kropp.

Man kan känna att hela världen har rasat samman, men mina hundar kommer alltid att älska mig villkorslöst, och jag dom. Hur konstigt det än låter. Någon annan kanske tycker att allting känns lättare genom att sätta sig i sin bil och köra en runda. Jag går gärna ut med mina hundar, gosar med dom, bara är med dom. Det spelar ingen som helst roll vad man har för speciellt gläjdeämne, men jag tror faktiskt att det kan vara en bra sak. Att man på det sättet kan komma bort från den ibland hemska, jobbiga, gråa och trista vardagen. Att gömma sig där i sin glädjebubbla ett litet tag.


Mina älskade glädjeämnen.

Knivkvinnan.

Lite kreativ? Höhö. Se, men inte röra, tack.

Tunga steg från svarta läderklackar mot den blöta och frostiga asfalten. Regnet strömmar ner från himlavalvet och sköljer bort de röda avvikelserna på den svarta vägen. Där kommer hon.

De starka vindarna drar i den mörka trenchcoaten och blottar varsamt de blodröda läpparna som gömmer sig bakom en scarf. Handen klämmer hårt åt något som liknar ett stickvapen med en blanksliten yta. Hon kommer närmare.

Den stirriga blicken, fastklistrad mot ett mål. De talande ögonen berättar vad som kommer att inträffa. En svart plysch hatt skyler största delen av de kraftiga ansiktsdragen. Hon är snart där.


De tunga stegen som ökar i hastighet. Det piskande regnet som blöter ner de spetsiga skorna. Den kusliga tystnaden bakom ryggen. Kniven i ett stadigt grepp. Nu är hon framme.


Ett ovetande mål. Hennes skinnbeklädda hand närmar sig offret. Hon tar ett stadigt grepp om halsen. Sticker kniven genom ryggen. Går vidare.


Tunga steg från svarta läderklackar mot den blöta och frostiga asfalten. Regnet strömmar ner från himlavalvet och sköljer bort de röda avvikelserna på den svarta vägen. Där kommer hon. Igen.


Vålnaden.

Tänkte slänga in en liten berättelse som jag skrev förut. Och om nu någon skulle få för sig att sno den, snälla gör det inte.

Vålnaden.
Jag vill inte påstå att jag vill blotta min själ för alla dessa oberörda jävlar därute. Men jag ger det ändå ett försök.
Jag hade aldrig trott på osaliga andar eller vålnader i någon av dess former, tills jag träffade Ruben.
Det var en helt vanlig midnatt då jag som vanligt var ute och sökte efter dumdristiga kvinnor att ta med hem till min ensamma lya. Jag traskade ensamt hem från Sturecompagniet efter en lång natt av sökande, natten hade varit ovanligt lugn och jag kände mig enormt otillfredsställd. Hela vägen hem hade jag känt en underlig närvaro som jag inte ens kunde beskriva med ord. Men jag brydde mig inte mer om det, jag hade ju aldrig varit speciellt vidskeplig.
Jag tog mig ett glas eller två när jag kom hem, sittandes i kolmörkret på ekbordet i mitt kök stirrade jag ut på fullmånen med ett glas whiskey i handen, jag satt och hummade lite tyst på Alice Cooper – Poison och märkte sedan att jag lät som en låt på repeat. Jag kan inte påstå att jag har varit en svärmorsdröm, men jag är iallafall måttlig. Kvinnorna i min källare är enbart troféer i min åsikt, jag har ett stort överskott på otillfredsställelse och bägaren rinner snart över, jag klarar mig inte såhär länge till. Det var då det hände. Det kom som en enorm vindpust och det blev iskallt i rummet. Mitt glas med whiskey sprack och sipprade ut över mina bruna manchesterbyxor, jag måste erkänna att jag faktiskt blev helt förskräckt, jag vred på huvudet och för en sekund kände jag mig som en uggla, det kändes som mitt huvud hade vridits nästan ett helt varv, och när jag sedan kom tillbaka till normalpositionen upptäckte jag att jag var face to face med något som liknade en mjölpåse.
När jag efter någon sekunds funderande över vad detta var såg jag till min förskräckelse att det var en människa. Jag var totalt livrädd men kunde inte låta bli att falla in i ett gapskratt.
- Vafan skrattar du för? Har du något vett i den där jäkla ärthjärnan eller måste jag ge dig knytnäven för att du ska fatta din tröga fan?
Jag slutade skratta. Tvärt. Nu var jag faktiskt rädd på riktigt, även om den mjölpåseliknande människan såg riktigt komisk ut. Jag hade sällan varit så orörlig som jag var den natten, med vita ögon stirrandes på mig. Jag kände mig döende.
Jag fick lära mig att mannen i fråga hette Ruben, eller vålnaden Ruben rättare sagt. Han var inte sådär jäkla läskig som jag från början trodde, han var en nerdankad alkis som hade dött av en överdos heroin, det var egentligen det enda jag hade hört av det han berättade. Men han hade sett det jag gjorde med kvinnor och han tittade på mig med avsmak, han avskydde det helt enkelt, konstigt att han fortfarande hade någon verklighetsuppfattning kvar. Han svor på att om jag inte gick till polisen och erkände att det var jag som hade mördat alla dessa kvinnor, skulle han spränga mig i småslamsor. Jag fnissade lite tyst där jag satt i mörkret, han var en rolig filur, det kan ha varit för att jag var mer eller mindre berusad, men jag gav ett ordentligt nej som svar, aldrig någonsin skulle jag låta mitt liv gå till spillo för en sådan beroendeframkallande handling som denna. Jag trodde aldrig att han skulle hålla det han svor på, men det gjorde han. Med händer starka som jag vet inte vad, tog han tag om mitt huvud och tryckte på det tills det smällde som en liten ballong. Ut sipprade en beige-gul-röd vätska och jag fanns inte mer.
Jag vaknade med ett ryck. Jag var kallsvettig och även fast jag upptäckte att allt bara var en dröm kunde jag inte riktigt slappna av. Det kändes nämligen som att någon tittade på mig. Jag kände en konstig närvaro, men jag slog bort tanken. Som sagt hade jag aldrig varit speciellt vidskeplig.
Det var då det hände. Det kom en enorm vindpust och det blev iskallt och mörkt i rummet. Jag gömde mig under täcket.
- Ha ha ha. Minns du mig, Ruben?
"Jag vill inte påstå att jag vill blotta min själ för alla dessa oberörda jävlar därute. Men jag ger det ändå ett försök.
Jag hade aldrig trott på osaliga andar eller vålnader i någon av dess former, tills jag träffade Ruben.
Det var en helt vanlig midnatt då jag som vanligt var ute och sökte efter dumdristiga kvinnor att ta med hem till min ensamma lya. Jag traskade ensamt hem från Sturecompagniet efter en lång natt av sökande, natten hade varit ovanligt lugn och jag kände mig enormt otillfredsställd. Hela vägen hem hade jag känt en underlig närvaro som jag inte ens kunde beskriva med ord. Men jag brydde mig inte mer om det, jag hade ju aldrig varit speciellt vidskeplig. Jag tog mig ett glas eller två när jag kom hem, sittandes i kolmörkret på ekbordet i mitt kök stirrade jag ut på fullmånen med ett glas whiskey i handen, jag satt och hummade lite tyst på Alice Cooper – Poison och märkte sedan att jag lät som en låt på repeat. Jag kan inte påstå att jag har varit en svärmorsdröm, men jag är iallafall måttlig. Kvinnorna i min källare är enbart troféer i min åsikt, jag har ett stort överskott på otillfredsställelse och bägaren rinner snart över, jag klarar mig inte såhär länge till. Det var då det hände. Det kom som en enorm vindpust och det blev iskallt i rummet. Mitt glas med whiskey sprack och sipprade ut över mina bruna manchesterbyxor, jag måste erkänna att jag faktiskt blev helt förskräckt, jag vred på huvudet och för en sekund kände jag mig som en uggla, det kändes som mitt huvud hade vridits nästan ett helt varv, och när jag sedan kom tillbaka till normalpositionen upptäckte jag att jag var face to face med något som liknade en mjölpåse. När jag efter någon sekunds funderande över vad detta var såg jag till min förskräckelse att det var en människa. Jag var totalt livrädd men kunde inte låta bli att falla in i ett gapskratt.
- Vafan skrattar du för? Har du något vett i den där jäkla ärthjärnan eller måste jag ge dig knytnäven för att du ska fatta din tröga fan?
Jag slutade skratta. Tvärt. Nu var jag faktiskt rädd på riktigt, även om den mjölpåseliknande människan såg riktigt komisk ut. Jag hade sällan varit så orörlig som jag var den natten, med vita ögon stirrandes på mig. Jag kände mig döende.
Jag fick lära mig att mannen i fråga hette Ruben, eller vålnaden Ruben rättare sagt. Han var inte sådär jäkla läskig som jag från början trodde, han var en nerdankad alkis som hade dött av en överdos heroin, det var egentligen det enda jag hade hört av det han berättade. Men han hade sett det jag gjorde med kvinnor och han tittade på mig med avsmak, han avskydde det helt enkelt, konstigt att han fortfarande hade någon verklighetsuppfattning kvar. Han svor på att om jag inte gick till polisen och erkände att det var jag som hade mördat alla dessa kvinnor, skulle han spränga mig i småslamsor. Jag fnissade lite tyst där jag satt i mörkret, han var en rolig filur, det kan ha varit för att jag var mer eller mindre berusad, men jag gav ett ordentligt nej som svar, aldrig någonsin skulle jag låta mitt liv gå till spillo för en sådan beroendeframkallande handling som denna. Jag trodde aldrig att han skulle hålla det han svor på, men det gjorde han. Med händer starka som jag vet inte vad, tog han tag om mitt huvud och tryckte på det tills det smällde som en liten ballong. Ut sipprade en beige-gul-röd vätska och jag fanns inte mer.
Jag vaknade med ett ryck. Jag var kallsvettig och även fast jag upptäckte att allt bara var en dröm kunde jag inte riktigt slappna av. Det kändes nämligen som att någon tittade på mig. Jag kände en konstig närvaro, men jag slog bort tanken. Som sagt hade jag aldrig varit speciellt vidskeplig. Det var då det hände. Det kom en enorm vindpust och det blev iskallt och mörkt i rummet. Jag gömde mig under täcket.
- Ha ha ha. Minns du mig, Ruben?"

Skulle inte sitta fel med lite feedback. Var den bra/dålig etc?

Nya bilder.

Fotade ju lite häromdagen.






Morrn.

God morgon på er. Trött idag, vaknade kl. 12. Usch hatar att sova så länge, tycker man sover bort hela dagarna. Blä.
Gårkvällen (underligt ord?) var rolig. Jag och honey brummade iväg till Robin P runt 19.45 - tiden. Jag körde älsklings brumbil också!!. Smått obehagligt att köra på smala slingriga vägar i mörkret faktiskt, men man vänjer sig väl?
Iallafall, när vi kom fram till Robin så kollade vi på Idol, tur att Eddie åkte ut, han har varit så dålig dom senaste gångerna. Sen kollade vi på någon rent ut sagt urkonstig svensk film, någon gammal, var nästan som mjukporr, haha? Jaja, nog om det. Åkte in till stan efter det, åkte runt lite, så himla skön känsla att få köra bil. Jag måste säga att jag inte förstår hur man inte kan tycka det är kul att köra bil. Men det är min åsikt, för alla är ju olika.
Det är så skönt att bara få sitta bakom ratten, gash. Jag älskar att köra.

En tankeställare.

Jag har tänkt mycket på det här, med avund. Vad är det för skit, egentligen?
Alla drabbas väl någongång av avundsjuka, även jag, såklart. Men när avundsjukan går över till att vara elak och önska personen i fråga allt utom lycka och vålmående, då har det väl ändå gått för långt?
Det här är något som rullar i mitt huvud ofta, varför man håller på så. Det är fel, jag fattar inte poängen med det. Mår man så otroligt dåligt över sig själv och sitt liv, att man inte kan glädjas åt andras framgång och lycka?

Att vara avundsjuk i grunden är det inget fel på. Tex, att man som jag, kan vara avundsjuk på en av mina kompisars häftiga bilar, eller att någon kompis lyckats få till en skitsnygg bild med sin kamera. Än sen då? Jag är glad för deras skull, tycker att det är roligt för dom. Man ska väl inte bli elak bara för att man är avundsjuk? Man ska väl istället glädjas åt att ens vänner, nära och kära, släkt och familj har det bra, och att det går bra för dom? Är man avundsjuk kan man väl lika gärna säga det istället? Det är ingen som dömer en för att man är avundsjuk på någon annan, så länge man inte är elak p.g.a det. För varför ska man bli sur och otrevlig så fort en annan person har något som man inte själv har? Varför ska man försöka efterapa för att kunna bli nöjd?

När avundsjuka tillslut övergår till skitsnack, och folk utsätts för intriger och struntprat som dom inte ens gjort sig förtjänta av, bara för att någon råkar vara avundsjuk på den personen. Jag tycker aldrig att man slipper undan det här skitsnacket som har med avundsjuka att göra, jag tycker att det är oförlåtligt, gör man på det sättet är man inte annat än falsk. Jag förstår inte hur man kan vara så fylld av avund att man sprider ut saker som inte alls är sanna, när man mobbar ut andra p.g.a avundsjuka.
Tar det aldrig slut? Det finns så mycket dåligt som kommer med avundsjuka för vissa personer. Och ännu värre blir det när dom inte ens klarar av att erkänna att allting bottnar i att personen vill ha någon sak mm. som någon annan har. Hur dumt låter det inte?

Sanningen kommer alltid ikapp en.
Jag är trött på detta, jag tycker inte att någon förtjänar att trakasseras eller mobbas ut, få falskheter utspridda osv bara för att man äger någonting etc. som den avundsjuka personer inte har.
När sanningen kommer ikapp personen som är avundsjuk och sprider ut lögner försöker de skylla ifrån sig? Varför? Är det bara för att personen är rädd? Hur mycket värre har personen inte gjort det, när den lät avundsjukan ta över handlingarna, istället för att bara stå för att den är helt normalt avundsjuk och gärna också skulle vilja ha den där nya fina saken eller något liknande (inte bara saker som har med avundsjuka att göra såklart, men det är bara ett exempel).

Det är helt otroligt underligt hur vissa personer beter sig endast p.g.a det i många fall vidriga fenomenet avund.

Fortsättning följer..

God morgon!


Tänkte börja dagen med ett par bilder!





Baconfeber.

Allt det här om svininfluensan. Måste bara ta upp det. Jag tycker att det har gått till överdrift, för längesen.
Oså nu all denna kaos bland alla som ska vaccineras. För det första. Ta det lugnt. Det är för det första så himla onödigt att ta upp alla dessa dödsfall, för det är faktiskt många som dör i den vanliga influensan varje år också, men ingen verkar tycka att den vanliga influensan är så hemsk? Folk (inte alla självfallet, men många) verkar gå på varenda sak som står i tidningarna, klart att tidningarna går åt som smör i skolsken när dom skriver något om detta ultraaktuella ämne på förstasidorna. Men det är överdrivet. Folk tar det på tok för allvarligt. Sen tror inte jag att svininfluensan är  galet farlig, nu ska inte jag säga  mycket, för jag är ingen läkare, men som sagt, det mesta överdrivs något enormt och gör bara folk ännu mer oroliga än vad dom var från början. Och för det andra är det urdumt att ta upp alla dessa rent ut sagt hemska biverkningar man kan få av vaccinet, (sen späder dom på med lite extra hemska påhitt om biverkaningarna också antagligen). Jag tycker inte att det är fel att ta vaccinet, men jag tycker inte att det är absolut nödvändigt heller. Men vill man vara på den säkra sidan ska man ju självklart vaccinera sig. Men ni minns väl vilket hemskt kaos det blev p.g.a fågelinfluensan? Det här är ungefär samma sak på det sättet, media skrämmer upp folk som blir helt hysteriska för att dom tror att dom absolut kommer att få influensan, och ännu värre, det går inte att överleva. Sen är det självfallet inte såhär alla tycker och tänker, men jag tror att det finns en hel del människor som är livrädda.

Det kan hända att jag också vaccinerar mig, för att jag ligger i riskgruppen etcetcetc. Men det visar sig, hysterin kanske lägger sig snart. Förhoppningsvis. Jag är redigt trött på att tidningarna dag ut och dag in skriver om bl.a små barn som dött av antingen vaccinet eller själva influensan, lägg ner, snälla ni? Det går till överdrift!
Det här är endast mina åsikter. Jag tycker inte att det är fel att ta vaccinet. Men jag tycker inte heller att det är fel att strunta i det.

En bild!

När jag ändå är på G så kan jag slänga upp en liten bild här :).


TRESemmé.

Nu är jag hemma från stan. Jaaaag körde. Gick överlag jättebra! Tyckte dock att en smäll var lite nära nere vid bilprovningen då en gubbfan bara ruuuuuuuuuuusade ut i full jävla fart framför mig, så jag fick tvärnita. Men annars så! Haha.
Iallafall, tänkte skriva lite smått om lite hårvårdsprodukter. Jag tycker själv att sådant är roligt att läsa så jag tänke dela med mig lite av mina åsikter om vissa produkter.
Köpre TRESemmé's schmapo och balsam för ett par veckor sedan. Varje flaska är på 900ml och brukar kosta runt 89 kronor. Men jag hittade ett erbjudande där man fick 1 schampoflaska och 1 balsamflaska till priset av en, alltså två flaskor för 92 kronor blev det. Så då slog jag till. TRESemmé ska vara en hårdvårdsserie som länge använts av frisörer runtom i världen, fast som nu i augusti kom till butikerna här i Sverige.
För det första tycker jag att både schampot och balsamet är superbra. Det luktar riktigt gott, utan att lukta för mycket, och man behöver inte heller ta så mycket för att det ska räcka. Håret blir väldigt lent och mjukt och faktiskt så tycker jag att håret håller sig fräscht längre (även fast jag brukar tvätta håret varje dag. Ajjabajja).
1

Ny dag, nya tag.

God morgon you guys!
Jisses vad trött jag är, helt gaaalet, ändå har jag sovit som en liten stock (förutom när mamma släppte in Trixie i rummet imorse och hon bara satt och pep). Jag är helt sömning, men det lär ju gå över under dagen. För jag vill ut och åka bil. Köra bil. Himla trevligt, får se om det blir av. Och på tal om ingenting så ska jag tvätta mina sminkborstar idag. Det behövs, jag är slarvig med sånt där (fast det sägs ju att man bara behöver tvätta dom någon gång i månaden, men hey, bakterier?).
Nåja, ska möjligtvis brumma in till stan lite senare, Anders följer med, det ska handlas lite småprylar.
Mennu ska jag kila för att fixa mig en aning. Tjilivippen.

Mycket har hänt sen sist!

Hej igen allesammans :).
Nu har jag skaffat mig en ny blogg, igen.. Har en jättetråkig header för tillfället med orkade inte anstränga mig att fixa någon bättre. Ska fota någon rolig bild att ha där någon dag (jag är förövrigt skitkass på att fixa designen på bloggar). Nåväl.
Idag gott folk! Ja idag hade jag min uppkörning! Phew säger jag bara, förra veckan gjorde jag ju teoriprovet i Västerås, fick 56/65 så det blev jag nöjd med. Var dock såååå sjukt nervös så jag trodde jag skulle spy. Varenda nerv i min kropp kittlades och det kändes bara för hemskt. Att vara så otroligt nervös för ett ynka prov gjorde mig ännu mer nervös. För hur skulle det då kännes på den omtalade uppkörningen? Oj jesus, ville inte ens tänka på det just då. Men iallafall, teorin gick klockrent.
Och så idag, 6 dagar efteråt, var det dags för uppkörning i Sala kl. 10.45. Måste då tillägga att jag hade en sista liten körlektion igår kl 17.00 och då gick precis allt fel, allt som kunde gå fel gick fel då. Min fokus måste ha varit på Jupiter just då, för inte sjutton fanns jag på jorden iallafall, antagligen gick det så sjukt dåligt på lektionen just för att jag redan då hade börjat bli nervös inför uppkörningen. Men iallafall, nog om gårdagen. När jag väl kom till Sala en bra stund innan 10.00 idag (skulle ha en "uppvärmningslektion" innan uppkörningen) så kände jag mig inte ett dugg nervös, förutom ett fjuttigt liten pirr i magen. Jag fick sitta och vänta på körskolan en bra stund men det kändes rätt lugnt. Sen kom min kära körlärare Bobbo och vi stte oss i bilen och bar iväg. Istortsett allt gick bra på "lektionen" och efter 40 minuter åkte vi mot vägverket i Sala. Där började jag bli lite mer nervös, men inte ens i närheten av nervositeten jag hade känt en vecka innan.
Jag satt och väntade en stund och tillslut kom personen jag skulle köra med, Erik tror jag att han hette, en relativt ung kille (runt 30 skulle jag tippa på). Han var trevlig och vi gick iväg till bilen och satte oss. Jag hade turen att få göra en väldigt liten del av säkerhetskontrollen, endast testa bromsarna och torkarna och sådär. Jag klarade testningen av bromsarna bra, och hade precis börjat köra iväg när han frågade, "Felicia, är du klar nu? Har du inte glömt något?" Och då kom jag på det, "juste, torkarna!" Jag fixade det snabbt och körde sen iväg. Jag var hur lugn som helst och allt flöt bara på, småpratade lite med Erik men inte så värst mycket.
Jag fick göra vänstersväng, vändning på valfritt ställe, tvärbromsning, backa runt gathörn etcetcetc. En hel del saker. När vi skulle åka tillbaka till Vägverket lyckades jag dock att få motorstopp innan jag skulle köra in i en liten rondell, råkade lägga i 3an istället för 1an. Ett litet slarvfel som han inte sa någonting om. När vi kom till Vägverket sa han bara att "Det är klart att du ska ha körkort. Det gick ju jättebra!". Vilken lättnad säger jag bara. Blev så himla glad.
Bobbo stod utanför ingången till Vägverket och väntade, och Erik gjorde bara tummen upp till honom och sa "felfritt" och log. Gud så glad jag blev! Bobbo och jag åkte tillbaka till körskolan (Sala Trafikskola, bästbästbäst!).
Mamma och Anders väntade på mig där och sen gick vi och köpte tårta till alla på körskolan. Vi gick och lämnade den och jag skrev i deras lilla roliga bok (där folk som tagit körkortet där skriver). Jag kommer sakna Sala Trafikskola, himla härligt gäng. Allihopa, Anders, Walle, Bobbo och Camilla.
Hej igen allesammans :).
Nu har jag skaffat mig en ny blogg, igen.. Har en jättetråkig header för tillfället med orkade inte anstränga mig att fixa någon bättre. Ska fota någon rolig bild att ha där någon dag (jag är förövrigt skitkass på att fixa designen på bloggar). Så ja, min älskling fick hjälpa mig med den :). Nåväl.
Idag gott folk! Ja idag hade jag min uppkörning! Phew säger jag bara, förra veckan gjorde jag ju teoriprovet i Västerås, fick 56/65 så det blev jag nöjd med. Var dock såååå sjukt nervös så jag trodde jag skulle spy. Varenda nerv i min kropp kittlades och det kändes bara för hemskt. Att vara så otroligt nervös för ett ynka prov gjorde mig ännu mer nervös. För hur skulle det då kännes på den omtalade uppkörningen? Oj jesus, ville inte ens tänka på det just då. Men iallafall, teorin gick klockrent.
Och så idag, 6 dagar efteråt, var det dags för uppkörning i Sala kl. 10.45. Måste då tillägga att jag hade en sista liten körlektion igår kl 17.00 och då gick precis allt fel, allt som kunde gå fel gick fel då. Min fokus måste ha varit på Jupiter just då, för inte sjutton fanns jag på jorden iallafall, antagligen gick det så sjukt dåligt på lektionen just för att jag redan då hade börjat bli nervös inför uppkörningen. Men iallafall, nog om gårdagen.
Kom till Sala en bra stund innan 10.00 idag (skulle ha en "uppvärmningslektion" innan uppkörningen) så kände jag mig inte ett dugg nervös, förutom ett fjuttigt liten pirr i magen. Jag fick sitta och vänta på körskolan en bra stund men det kändes rätt lugnt. Sen kom min kära körlärare Bobbo och vi stte oss i bilen och bar iväg. Istortsett allt gick bra på "lektionen" och efter 40 minuter åkte vi mot vägverket i Sala. Där började jag bli lite mer nervös, men inte ens i närheten av nervositeten jag hade känt en vecka innan.
Jag satt och väntade en stund och tillslut kom personen jag skulle köra med, Erik tror jag att han hette, en relativt
ung kille (runt 30 skulle jag tippa på). Han var trevlig och vi gick iväg till bilen och satte oss. Jag hade turen att få göra en väldigt liten del av säkerhetskontrollen, endast testa bromsarna och torkarna och sådär. Jag klarade testningen av bromsarna bra, och hade precis börjat köra iväg när han frågade, "Felicia, är du klar nu? Har du inte glömt något?" Och då kom jag på det, "juste, torkarna!" Jag fixade det snabbt och körde sen iväg. Jag var hur lugn som helst och allt flöt bara på, småpratade lite med Erik men inte så värst mycket.
Jag fick göra vänstersväng, vändning på valfritt ställe, tvärbromsning, backa runt gathörn etcetcetc. En hel del saker. När vi skulle åka tillbaka till Vägverket lyckades jag dock att få motorstopp innan jag skulle köra in i en liten rondell, råkade lägga i 3an istället för 1an (lätt hänt på körskolans bilar av någon anledning, men som sagt. Slarvfel kan hända). Ett litet slarvfel som han inte sa någonting om. När vi kom till Vägverket sa han bara att "Det är klart att du ska ha körkort. Det gick ju jättebra!". Vilken lättnad säger jag bara. Blev så himla glad.
Bobbo stod utanför ingången till Vägverket och väntade, och Erik gjorde bara tummen upp till honom och sa "felfritt" och log. Gud så glad jag blev! Bobbo och jag åkte tillbaka till körskolan (Sala Trafikskola, bästbästbäst!).
Mamma och Anders väntade på mig där och sen gick vi och köpte tårta till alla på körskolan. Vi gick och lämnade den och jag skrev i deras lilla roliga bok (där folk som tagit körkortet där skriver). Jag kommer sakna Sala Trafikskola, himla härligt gäng. Allihopa, Anders, Walle, Bobbo och Camilla.


RSS 2.0